<i>BENGT ORUP</i>
<i>BENGT ORUP</i>
  •  
  • Allt material på hemsidan är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © Konsthallen Hishult 2021 0

BENGT ORUP

14 mars - 3 maj 2009
Bengt Orup, född i Lindesberg 1916. Verkade till sin bortgång, 1996, i Domsten utanför Helsingborg.
Ett konstnärsliv – vad händer sedan?
Min första kontakt med Bengt Orup var redan i december1984, då vi tillsammans tryckte Bengts första serigrafi i Hishult – och det skulle bli många fler. Vi kom även att bli mycket goda vänner och besöken hos Bengt och Teddi i Domsten var både många och långa. Det var vekligen en upplevelse att få komma så nära, att få höra så mycket om vad ett helt konstnärsliv innebär och betyder med upplevelser erfarenhet och personlig utveckling, att få vara delaktig. Vi experimenterade och tryckte grafik, vi fantiserade och gjorde böcker, vi planerade och gjorde utställningar, vi hann också med att vara vänner – något som har för alltid satt sin prägel på mig.
En sak blev jag dock lite fundersam över, så fort jag förde samtalet in på glas så blev det bara artiga svar och inte så mer. Visst förstod jag att glaset hade betytt mycket för Bengt, men inte omfattningen. Inför förra utställningen i Hishult 1998 så började jag så försiktigt köpa lite Orup-glas. Nu, drygt 10-år senare, finns det en riktigt vacker samling som besökarna till Konshallen kan se inne på Gästgivaregården. Nu förstår jag bättre!
Eftersom jag fick friheten att röra mig fritt i Bengts ateljé och lager i hemmet så förstod jag också att det fanns mycket att “ta hand om” efter Teddis (-94) och Bengts (-96) bortgång. Barnen stod inför en stor utmaning. Hur gör man för att inte ett helt konstnärsliv skall glömmas bort, vart skall allt ta vägen? Det fanns perioder i Bengts liv då det kanske inte såldes så mycket målningar. Betyder det att de skulle vara sämre eller var det bara så att tiden och konsten inte var i fas med varandra och kan de upplevas på annorlunda sätt i framtiden? Dessa frågor finns möjlighet att få svar på i Hishult.
Utställningen bygger nu på det material som blivit över, dvs som inte hänger hemma på någons vägg eller finns i samlingar (glaset är dock i huvudsak Konsthallens samling) och för att bättre kunna nå tillbaks till en autentisk tidskänsla så har också utställningen byggts kring tre miljöer med tidstypiska möbler från 50-70-tal som mycket väl skulle kunna vara hämtade från det Orupska hemmet i Domsten när det begav sig.
av Peter Orup På inrådan av Otte Sköld gav sig Bengt iväg till Paris 1937. I Paris arbetade han med måleriet på de fria akademierna Colarossi och Grande Chaumière. Upplevde surrealisterna, Picasso och de andra moderna konstnärerna han längtat efter. Målade landskap i Robinson Sceaux och deltog 1938 i utställningen ”Jeunes artistes suédois á Paris” 2e exposition de l’Institut Tessin i Paris. Reste åter i Paris och S:t Paul de Vence 1946-47, där han målade sina första konkretistiska verk. Tillbaka i Domsten fortsatte utvecklingen av det färgstarka konkretistiska måleriet. Målningen ”Oktober 1957” blir en vändpungt och Bengt upplever att han inte kunde komma vidare på denna väg. I början av 50-talet låg det i tiden att konstnären skulle gå ut i samhället som estetikens ingenjörer för att bidra till en vackrare vardag. 1952 engagerades Bengt som konstnärlig ledare för Johansfors glasbruk. Första perioden vid Johansfors varade i tio år. Därefter blev det den nya glashyttan i Hyllinge, 1963-66, innan han återvände till Johansfors 1967-73. 1968 inbjöds han som gästprofessor (glas) vid Royal College of Art i London. 1979 slog han upp den dörr han stängt 1957 och tog steget in i en radikal konkretism som han sedan höll fast vid livet ut. Han överlämnade nu bilderna titellösa till betraktaren som fick ta emot allt eller inget.
KONSTNÄRENS OCH BETRAKTARENS ÖGON ÄR NOG LIKA MEN ANVÄNDS SÅ OLIKA
Bengt Orup, ur ”Noterat 1986-1996”
Välkomna till Hishult!
Hälsningar Kjell Åke Gustafsson