<i>9 nov -  15 dec 2013</i>
<i>9 nov -  15 dec 2013</i>
  •  
  • Allt material på hemsidan är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © Konsthallen Hishult 2021 0

9 nov - 15 dec 2013

BLACKBOX - Scenen är din    9 november - 15 december 2013

Åtta konstnärer intar scenen



I årets sista utställning ”Black Box” med undertiteln ”Scenen är Din” har åtta helt väsensskilda konstnärer (och paradoxalt nog helt utan aktiv medverkan) tagit Konsthallen Hishults scenrum i besittning.

Konsthallen som en ”Black Box”. En teaterscen med såväl en ”back stage” som en teatervind där verk av Mats Theselius, Zaida Thorgren, Björn Wessman, Anders Kappel, Peder Josefsson, Eva Bengtsson, Rolf Hanson och Bengt Orup samlats till åtta fristående scenbilder. Utan annan avsikt än att de möjligen ska återspegla glimtar ur Konsthallens snart 20-åriga historia är de komponerade av verk som Kjell Åke Gustafsson egensinnig men tvärsäkert handplockat ur konstnärernas ateljéer och/eller sin egen samling.

Åtta scenbilder. Åtta olika konstnärskap. I odiskutabelt fokus står Mats Theselius, konstnären/formgivaren som har ett finger med i det mesta som rör sig på den svenska konstscenen. Redan 1991 byggde han, med den amerikanske naturfilosofen Henry Davis Thoreus’ hydda som trolig förebild, den nu rekonstruerade eremitkojan som täcker människans basala behov av tak över huvudet med viloplats och värmekälla. Från den radierar små och stora schablonartade målningar, unika fåtöljer i bl.a. silver och mönstergraverat läder samt tofflor en masse – faktiskt à la skoaffär med kartonger och allt.

På ”teatervinden”, det vill säga konsthallens övre plan, visar Zaida Thorgren skira klänningar lämpade för sceniska drömspel. I förstugan möter Björn Wessmans blonda, färgmättade men överraskande lugna målningar Anders Kappels grafiska stiliseringar av egenartade metallslingor frusna till orörlighet. En obruten serie av täta, horisontala ränder distraherar blicken, får den att söka sig mot fonden, konsthallens ”back stage”, som upplåtits åt konkretisten Peder Josefsson. Mäktigast är inte oväntat de distraherande ränderna som visar sig utgöra en del av den sex meter långa - och på något sätt alltid närvarande - målningen ”Fasad”.

”Fasad” fungerar följaktligen även som en slags bakgrund till de scenbilder som byggts upp av å ena sidan keramik signerad Eva Bengtsson och å den andra två oljemålningar av Rolf Hanson. Ett par abstrakta, mindre skulpturer, till synes uppbyggda av luftiga öglor, står i välfungerande kontrast till en knappt meterhög kruka dekorerad med bubbelmönster, stiliserade blommor, texter och rinnande glasyrer. I dessa keramiska arbeten finns en växelverkan mellan figurativt och nonfigurativt som följs upp i Rolf Hansons ”lapptäcksmålningar”. De kan tolkas abstrakt, som lyriskt gestaltade dialoger mellan naturnära färgtoner, eller som stiliserade landskap sedda från hög höjd. En ambivalens. Ett både-och. Ett antingen-eller, så fyllt av möjligheter och så typiskt Rolf Hansson. En av Hansons målningar fungerar som en länk till Bengt Orups (1916-1996) scenbild. Den ljusa iscensättningen illustrerar hans konstnärliga bredd och hans lyhördhet för olika konstnärliga uttryck. Inom loppet av mindre än ett decennium, från mitten av 40-talet till ett par år in på 50-talet, gick han från avskalad, figurativ realism till minimalistisk konstruktivism och vidare till glasdesign för glasbruken i Johansfors och Hyllinge.

- ”Varför just dessa åtta konstnärer, Kjell-Åke?”
- ”Därför att deras konst gör mig glad”.
- ”?”
- ”Ja, alltså. Kanske inte gladare än mina andra utställares. Men glad”.

Ett något kryptiskt svar men ändå fullt tillräckligt för att motivera en utställning med åtta scenbilder av åtta inspirerande och glädjeframkallande konstnärer.

Britte Montigny
Frilansande Kulturskribent, Örestadsregionen