Naturligtvis har jag varit införstådd i att Konsthallen skulle fira 25-år 2019 (starten var den 15:e oktober 1994), men på något sätt har detta varit väldigt svårt att förstå. Har det verkligen förlupit snart 30 år sedan planeringen av detta på förhand utdömda projekt tog sin början? I stort sett var det nog bara Sparbanken i Hishult som inte tvivlade alltför mycket på min idé om att bygga en Konsthall ihop med det gamla familjeföretaget, Gamla Gästgivaregården, där jag då samtidigt blev 4:e generationen som driver detta lilla etablisemang. Men det var då det! Konsthallsäventyret började byggas under den värsta lågkonjukturen i vår tid. Detta var förmodligen något som gjorde att hela projektet omgående fick ett stort medialt genomslag, vilket vi fortfarande har glädje av – trots den idag nästintill obefintliga mediala bevakningen.
Tidsbegreppen förändras i takt med ålderdom, så är det i alla fall för mig! Jag kommer ihåg situationer under byggtiden där det lämnades 10-års garanti, detta kändes då i princip som livstid – så långt in i framtiden gick inte ens att tänka. Nu är det helt annorlunda!
Nåväl, nu är vi här, 25 år senare och fortfarande vid liv. Vår utställning nu blir #150, då räknat huvudutställningar i Konsthallen (alltid sex per år och alla utställare presenterades på föregående uppslag). Byggnaden och trädgården har förändrats/ utvecklats mycket under de år som förflutit.
Nu de senare åren har vi satsat mycket på att utveckla parken, något som egentligen tog sin början redan 1997 då Björn Wessman, tillsammans med arkitekten Björn Sjunneson, anlade den Zen- inspirerade trädgården ASA-stenar.
För 5 år sedan lockade samme Wessman mig att köpa ca 15 rhododendronbuskar, jag tyckte att det var på tok för många, men sedan tog det fart. Nu har det blivit, tillsammans med högklassiga skulpturer, en ansenlig parkanläggning med över 350 surjordsbuskar – och fler kommer det att bli!
Jag måste villigt erkänna att jag är mycket stolt över resultatet och på det vis som detta har skapat på. Denna process kommer att fortgå ännu några år och målet är att göra Konsthallen, Gästgivaregården och Parken till en särdeles unik anläggning som klarar av att jämföras med de bästa. Uthålligheten har vi redan testat! Konstnärerna och den konstnärliga kvalitén får inte glömmas bort, den måste alltid komma i första hand. Utan den finns ingen långsiktighet.
När det gäller de tre första konstnärerna vilka finns med på denna utställning, som samtliga är döda, har jag en speciell relation till och kortfattat skall jag förklara mig: Olle Kåks; var den första Konstnär jag träffade 1979 och en anledning till att jag valde konsten som yrke och indirekt till Konsthallens existens. Bengt Orup; en flitig gäst hos mig under 80-talet då jag tryckte hans grafiska blad / serigrafier. Ett resultat av detta har blivit en stor samlig av Orups konst, inte då minst glas. Orup var främst knuten till Johansfors glasbruk där han, med avbrott, var konstnärlig ledare under åren 1951-74.
Barbro Bäckström; tidigt 80-tal vann jag en fin nätskulptur av Barbro på AURA konstförening i Lund. Detta blev upptakten till ett planerat grafiskt samarbete, som tyvärr ej kunde genomföras pg.av hennes sjukdom. Den retrospektiva utställningen på Konsthallen 2001 är idag legendarisk och gör Barbro nu självklar.
För min egen del så har jag alltid känt mig som figuren på Olle Kåks målning på nästa sida, kämpande och liggande på rygg med mina långsträckta armar jonglerande verksamheterna. Det har på något konstigt sätt fungerat och jag ser verkligen fram emot de kommande åren.
Ett stort, stort tack skall riktas till personalen som gör ett storARTat arbete. Roligt, är det! Ett tack till mina föräldrar, Magda och Sten Hugo, som trodde på mig. För det är jag evigt tacksam. Orden i Anders Thessings bild på sista sidan känns som en självklar tanke från mina föräldrar och en hälsning från mig till dem.
Text ur katalogen Konsthallen Hishult 25 år (länk till PDF)
Hishult 2019.10.22 Kjell Åke Gustafsson
