Nina Bondeson & Jim Berggren

Öppettider

Stängt för i år.
Öppnar igen den 18 januari 2025

Hur mycket är tiden?

17 augusti - 20 oktober 2024

Katalogen som PDF

Se utställningen i 3d

Man träder in i en surrealistisk värld där många av varelserna och personerna i målningarna är länkade samman. De binds ihop av slangar, kablar och kanske ibland blodomlopp. Vad är det jag bevittnar? Människor, djur, företrädelsevis hundar och harar finns alltid med på något hörn.

Allt ackompanjeras av citat från filosofer och poeter från förr eller från vår tid. Genomför figurerna blodtransfusioner eller på vilket sätt hålls de samman? Kommunicerar de genom elektriska impulser eller ger varandra meddelanden i hörlurar? Farligt nära ligger tanken att någon totalitär kraft delar ut förhållningsregler eller order genom att kommunicera från distans, oron ligger på lut.

Vi befinner oss i en dissekerad värld där ådror och skelett ligger blottat. Ibland blir tilltalet en smula skrämmande och detta förstärks av en mörk fond där de olika varelserna rör sig runt varandra som i ett Hieronymus Bosch landskap.

Konstnären Nina Bondesson navigerar i bilderna under olika alias som kommunicerar med oss genom texter. T.ex Elena eller Signora Canedotto. Andra figurer är t.ex Jeremy Adagio, en självlärd lingvist, och hans hjälphund Hyperion som företar rymdresor. Vi reser genom tid och rum, även ut i kosmos och frågar oss kanske ”Hur mycket är tiden? Hur mycket betyder den? Vad har vi lärt?”

Citat från ett av verken på utställningen

Ur:
”Agnut nim, num nim, son nim dem. Son sessuh nim.

Jag erfor i detta en sensationell lukt med en fallande tyngd.
Det kändes som om jag trängde igenom skiktet till en annan dimension.
Plötsligt förstod jag hur världen var gjord!

När jag åter stod inför min husse
berättade jag allt för honom:
Vov – Vov! ——————
Vovov-vov-ovov – vooov-vov!
Allt.

Han missförstod och började kasta pinnar. ”

Det är en sällsam värld vi möter som var och en själv måste ta in, beakta, studera och läsa sig igenom. Vi människor är trots allt sammankopplade på olika och tiden inte syns men sätter sina spår.

Världen befolkas även av mycket små små varelser. För att få syn på dem kanske man ibland kan ta konsten till hjälp och på sköra papper avbilda deras tunna vingar. Flyn, skalbaggar, kanske även en fågel eller en liten hare befolkar det vi ibland kallar undervegetationen. När man skärskådar somliga av dessa blir det intressant att konstatera att de bär skelettet utanpå och inte som vi andra inuti. Kanske har de genom årtusenden blivit tvungna att bepansra sig för att inte gå under. I den tid vi lever finns det tyvärr en risk att detta händer ändål Då känns det betryggande att konstnären Jim Berggren gjort ett monumentalt verk av en sammetsmjuk nattflygare som kan få oss att ana dess storhet trots dess litenhet.

I mötet mellan dessa två konstnärer uppstår en märklig helhetskänsla med allt ifrån det svaga lilla hårda, till det stora hotfulla mjuka.

Ur led är tiden, konsten skruvar för att vrida den rätt.
//Maggan Ek

Om man bestämmer sig för att anordna till exempel ett konstsamtal och bjuda in 2 konstnärer per sekel från år 0 och till Nu, så skulle det bli ett sällskap på så där 40 personer. Det är inte så många. Det är svårt att föreställa sig vad 2000 års tidrymd rymmer, men lätt att se en tillställning med 40 konstintresserade personer framför sig. Man kan föreställa sig hur samtalet om konsten kunde röra sig kring verktyg, tankar och idéer, material och metoder, olika sätt att se och uppleva.
Mellan 40 personer kan man nå alltsammans, räcka varandra penslar och papper, visa färger och pigment, kompositioner, gestaltningar och allehanda tips, tricks och handgrepp i konsten. I konsten blir tiden ett rum. Vi kan öppna det rummet, både som utövare och uttolkare, vi kan vända oss vart vi vill, inleda samarbeten med levande och döda och delta i den bildliga språklighet som utspelar sig på så många olika sätt människor emellan. Högt och lågt. Stort och smått. I tid och otid. På alla sina olika sätt kan konsten berätta något om vad det är att vara människa. Inte minst otider.

Nina Bondeson, född i Stockholm 1953, bor och arbetar i Mölndal.
Yrkesverksam i konsten sedan konsthögskolan, Stockholm 1983-88.
Arbetar med måleri, broderi, grafik, installationer, objekt och texter.
Separat- och grupputställningar regelbundet 1989-2024 i Sverige och sporadiskt i andra världsdelar utom Oceanien.
Offentliga arbeten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Viskafors mellan 1990-2020.
Har undervisat och handlett på alla konstutbildningsnivåer. 2005–08 professor i textil konst på HDK, GU.
Publicerade 2007 en studie om praktisk konsttillverkning tillsammans med Marie Holmgren:
“Tiden som är för handen”. Ger ibland ut Artist´s Books via Bootes Förlag, Mölndal.
Bok: “Rapporter från den aktiva inbillningens uppdrag” (2022)
Instagram: ninabondesonart. Hemsida: nej, men det kommer upp ganska mycket om man söker på nätet.

Jim Berggren är född i Mölndal 1949 och har sedan studietiden på Valands konstskola i Göteborg, 1970-76, varit verksam bildkonstnär med Mölndal och den grafiska studion Bolaget Vardagsbilder som bas.
Har sedan debuten 1978 ställt ut separat och i grupp regelbudet i Sverige och övriga nordiska länder och av och till i resten av världen utom Oceanien. Arbetar främst med litografi och högtryck ofta i form av Artist´s Books publicerade via Bootes Förlag, Mölndal.
Ett tiotal offentliga arbeten 1984-2017. Undervisat på alla konstutbildningsnivåer. 1994-2000 som föreståndare för den digitala utbildningen Fri och Konst och Nya Media vid Konsthögskolan Valand, GU.
Instagram: jimberggren_printmaker_artist
Hemsida: www.jimberggren.blogspot.se och www.bootesforlag.wordpress.com

Bilder från utställningen