Göran Johansson

Göran Johanssons måleri är föreställande men på sina egna villkor. Det är för övrigt inte bara bilden som är hans högst personliga, och bakgrunden må vara oklar, men han har också tagit ett lika personligt kommando över språket. Buterfly är titeln på ett verk där det centrala motivet är en håv och ett antal fjärilar. Tulipan står det textat på en av flera bilder med titeln Blomster där motivet bör vara en bukett tulpaner även om man inte kan vara helt säker. För det mesta är allt helt korrekt stavat, också när språket är latin, men när ordet är en del av en bild spelar stavningen ingen roll så länge tulipan ser bättre ut än tulpan precis som att tulpanen på bilden har friheten att se ut som den vill. För övrigt tror jag inte Göran Johansson bryr sig om vilket, för det är mycket sällan man får göra bekantskap med ett måleri som framstår som så obekymrat, så befriat.

Av Olle Niklasson för OMKONST

Färg och åter färg

skriver Göran Johansson i en nästan oläslig anteckning i ett gammalt block. En fundering inför en utställning som han kallar FÄRDIG

Riktigt vad han menar med FÄRDIG är svårt att veta. Kanske är han bara färdig med blommer som det också står i hans anteckningar. Eller med diskborsten eller något annat av de återkommande ”grejer” som dyker upp i både målningar och skulpturer. Att Göran Johansson skulle på något sätt vara FÄRDIG med färg är svårt att tänka sig. Det är lättare att föreställa sig att han skulle äta färg.

Hans måleri är så fysiskt påtagligt, så sinnligt, att det nästan sträcker sig ut ur målningarna mot betraktaren. Han mättar färgen och spänner formen till bristningsgränsen i varje målning. Som om han vill nå var och en av oss och tvinga oss att börja SE. Se nu diskborsten, se nu blomman och se päronet! Ibland räcker inte objektens avbildande till utan måste betonas också genom orden. Bredvid ett målat föremål syns ibland även det textade ordet. Allt för att få betraktaren att SE.

I en intervju jag gjorde med Göran Johansson i tidningen Zenit 2017, framkom det att han inte tyckte om att resa. Att det han uppskattade mest var att, till synes planlöst, skota omkring i sin ateljé. Det är där, det växer fram. Han fokuserar på det som finns runt omkring honom. Det han SER. Och det som nära honom, är också nära oss alla andra. För vem har inte en diskborste i sin ägo?

Många gånger är hans målningar likt ekvationer, som skall lösas; ett äpple plus en ringande mobil är lika med sant. Men till skillnad från matematiska ekvationer finns här många möjligheter till tolkningar. Bakom allt Göran Johansson skapar döljer sig ofta inslag av både ömsint humor och nostalgi. En saknad efter ting som försvunnit ur vår tid. Var är nu Raketosten eller Vademecum tuben?

Nej, helt FÄRDIG tror jag aldrig att Göran Johansson blir med konsten. Det är bara just den här utställningen, som är färdig. Vi betraktare kan nu äntligen njuta av att SE färgen och tingen tillsammans med honom.

Berit Jonsvik, Göteborg mars 2020

Se utställningen i 3D

Bildgalleri